”jag är så besviken på dig, jenny!”

jag är så besviken på dig Jenny, för att du bara försvinner.

jag är så besviken på dig Jenny, för att du inte är nöjd med din lägenhet.

jag är så besviken på dig Jenny, för att du klickar mig i telefonen!!

jag är så besviken på dig Jenny, för att du aldrig trivs.

jag är så besviken på dig Jenny, för att du inte fattar att det inte är bra för dig.

jag är så besviken på dig Jenny, för att du aldrig kommer i tid.

jag är så besviken på dig Jenny, för att du är så sluten.

jag är så besviken på dig Jenny, för att du är ångestaktig ibland.

jag är så besviken på dig Jenny, för att du inte gör det man säger till dig! HEHE

och så vidare!!! OSV

imorse vaknade jag och kände bara massa ångest i kroppen. va fan är detta nu då tänkte jag. jag har inte gjort nått ångestaktigt. okej, jag stack från harrys för det va jobbigt där och jag visste att det va fest i stan så jag kunde ju gå dit. harrys liksom…. nä! jag kunde ju faktiskt ha druckit vatten och vart kvar. jo visst.. och jag kunde ju sagt till att jag gick. istället för att dra denhär som ni alla redan genomskådat vid detta laget ”jag ska bara gå på toa”. bara för att aldrig komma tillbaka. okej, david skällde ut mig rejält för nått år sen, då va jag extra elak för jag lämnade honom själv (det har jag slutat med iaf) på en uteservering. och sen kom lillebror och dom blev ju faktiskt OROLIGA. men då svarade jag tillslut. faktiskt… och klickning har han oxå läxat upp mig om.

att jag aldrig lär mig va!!!!
du ska inte komma undan med allt jenny, du måste lära dig detta.

äh.

och säger du: gå inte in i köket. klart som fan att jag går in där! för vad är det därinne som jag inte får se, vad är det som är så hemligt? (när jag är onykter iallafall. annars respekterar jag ju din önskan. om jag inte går in för att reta dig).

nu när jag sitter här och ångesten är borta så säger jag faktiskt såhär istället, istället för att tänka på VAD DET ÄR FÖR FEL PÅ MIG så säger jag att NI ALDRIG LÄR ER?

jag orkar inte ha mer självreflektion, jag vet att jag sluter mig ibland och jag kan bara försöka att inte göra det, samtidigt som jag babblar som fasiken om privata saker ibland. och nästa gång jag träffar en man som jag tycker om så ska jag ta hand om det. så som att inte sluta mig och bli rädd. och inte vara rädd för att prata med honom. men då gäller det ju att han är likadan. att han oxå är öppen. för en till fegis och jag flyr för livet. inte en chans att jag ger det en chans. om jag inte blir vrålkär i en sån till. men det hoppas jag verkligen inte att jag blir. gudarna måste väl tänka lite på mig med?

det är okej, du får tycka att jag är jobbig. jag ÄR jobbig.

men istället för att lära mig läxor (jag är en lärare som inte tror på läxor, hemma ska barnen bara få vara hehe) så kan du väl bara säga att ’jag tycker inte det är så kul när du gör såhär mot mig’. jag ska försöka att vara sådan med. istället för att säga att amäh du är ju dumihuvvet!! när jag egentligen menar att: varför ignorerar du mig? eller vad det nu kan vara. kan tillochmed betyda: jag tycker ju om dig, fatta! om jag daskar till dig i huvvet betyder det antagligen verkligen att jag tycker om dig. ajajaj.

jag tycker antagligen lika mycket om dig som du tycker om mig. och så mycket som jag tänker på migsjälv så bearbetar jag saker om mig själv hela tiden ju 😉 och de som känner mig TAR MIG SOM JAG ÄR. och det gillar jag. för hallåååå, ingen är ju perfekt? 🙂

nu ska jag sätta in pengar på ett konto så någon slipper vara besviken på mig för att jag inte skulle komma ihåg det.♥