de tror att oron ska hjälpa dom att lösa problem. de ältar och oroar sig och tror på så sätt att de ska hitta ett svar på sina problem. de tror att oron ska förbereda dem, skydda dem och sätta stopp för eventuella hemska händelser. oron ger en illusion av kontroll. man har radarn på och är alltid på sin vakt.

när du oroar dig tänker du mer än du känner. när du ältar, ägnar du dig åt meningslös mental aktivitet som hindrar dig från att göra sådant som kan vara givande. du blir fånge i ditt eget huvud.

och här är något jag inte tänkt på tidigare:
de som oroar sig tål inte ovisshet. men vi samlar tyvärr på information med en negativ slagsida. information som inte stämmer.

det ”botar” man med hjälp av Acceptans:
accepterande är att se saker och ting som de verkligen är, inte som du tror att de är. accepterande betyder ordagrant att ta emot vad som finns i nuet och se nuet på ett transparent sätt utan att det förvrids med hjälp av dina ’orosglasögon’. accepterande betyder att man är medveten om verkligheten just nu, inte om vad som skulle kunna hända.
om du är förändringsbenägen betyder det att du kan identifiera vad du verkligen sätter värde på och vill, och att du väljer att göra sådant som kostar på för att bli lycklig. oron finns inte med i bilden när du försöker bli förändringsbenägen. för oron är en kamp mot att acceptera det du inte tycker om, en protest mot verkligheten och en vägran att acceptera ovisshet och begränsning.
oro är inte handling.
handling är handling.

sist jag var kär tänkte jag mer än vad jag kände efter…
ovisshet ska jag numera ta emot med öppna armar. jag är sån, jag vill veta ALLT! letar reda på information, för det jag vill veta om får jag oftast inte svar på eller frågar rakt ut utan jag försöker ta reda på svaret själv, och hittar säkert fel saker som jag feltolkar. väldigt negativ info såklart. men va fan det var intressant att få reda på att jag inte är den enda som gör så. hehe. förresten har jag läst artiklar om det i tjejtidningar oxå. så det så. och sen skrev de att ett till botemedel är att tänka värsta scenariot. och tänka det om och om och om igen och tillslut tröttnar man.
det har jag gjort oxå.. vet två ältandesgrejer jag tänkte så många gånger så tillslut så försvann de för jag orkade inte tänka dom mer. men det kom omedvetet för säger någon till dig/mig att; sluta tänk på det. så tänker man oftast mer på det istället!
och ovissheten har jag valt i vissa kroppsliga åkommor. för jag har ju faktiskt obotliga åkommor, på riktigt! och de vill jag inte veta mer om. bara om när det kommer botemedel 🙂

det stod mer bra grejjer men jag tror maten är färdig nu. haj haj så länge