hello ! nu har jag äntligen vart på mitt efterlängtade möte med min psykoterapeut (=min Yoda).

jag var såklart redan jättenervös igår men eftersom två av mina vänner visste vem han var pga att de oxå träffat honom så visste jag att han skulle vara bra. och jag var väl rädd för att han skulle skicka mig till psyket eller ge mig medicin och be mig att gå hem. Men så gick det ju inte till 🙂

han hade läst på lite om mig sa han. och jag började berätta om hur jag kom ihåg att det började för 4 år sedan.

och det har ju kommit i samband med jobbet. det var sommarförskolan då. och komma hem till nya lägenheten som mamma jobbade på och jag undra varför jag inte var lyckligare och varför mår jag så dåligt. samtidigt skam, som jag oxå har nu, för att jag inbillar mig att om folk nära mig märker på mig att jag är inte gladJenny så kommer de kanske säga till mig att skärpa mig eller sluta tänk som du gör osv. MEN då sa faktiskt min terapeut att de som säger så, de vet inte hur hjärnan fungerar!!!!! så det så. så säg inte så till mig!!! 🙂 😉

men jag började babbla och snörvla där. och om att tinitussen kom och den tog år men nu så bryr jag mig inte så mycket om den, iallafall. och ögonsjukdommen tyckte han att det var bra att jag inte kunde så mycket om, för som mig = en oroande katastroftänkare (=egen diagnos hehe) är det bättre att inte veta vad som skulle kunna hända. så det kändes bra att han tyckte det var bra med. sen prata vi sömnproblem men jag sa att huvudsaken är att jag somnar har jag kommit fram till så har inte gjort det till ett problem. då log han 🙂

sen kom han med frågor. om fobier. vaddå fobier tänkte jag. men jag har börjat utveckla agorafobi. och det är såkallat normalt för en sån som är i ett sånt skede som jag är i just nu. att man börjar känna oro för att tänk om jag får panikångest när jag egentligen ska ha kul. typ på bio. så jag oroar mig redan innan jag gör något att det kan bli helt fel och jobbit så jag borde undvika det. och en följd är oxå deppression. att man undrar varför man inte är glad och vad är det med mig och man börjar bli nedstämd och kanske väljer att inte göra saker.

men nu har jag ’bara’ valt bort att tex inte åka till London med några som åkte dit. för jag har inte åkt flygplan tidigare och tänk om jag får ’vanlig’ panik sådär första gången man åker och människorna där skulle se ett band jag inte ens ville se. så. och tänk om jag får panik och så är jag i ett annat land?!

men han sa med att det lät som en början på utmattning. vilket ledde till kroppsliga stresssymptom som jag nu har svårt att bli av med. de yttrar sig såsom hjärtklappning. och ’riktig’ hjärtklappning får man när man är rädd för något och ens kropp signalerar fara. så frågade han om vad jag tänker då, om det tex känns som att jag ska dö? näe det känns mer som att jag ska få en hjärtinfarkt och/eller att jag håller på att bli galen. då nickade han och sa att det är normalt.och han frågade om smärtor kanske i armarna. jaaa sa jag, det känns som jag har en musarm, fast på vänstra handen och här kring hjärtat kan det onda. det är oxå tecken. det känns så otroligt skönt att veta att det är ”normalt” ändå! och detta är en folksjukdom som många går igenom någon gång i livet.

för okej jag tänkte att nu har jag semester. tjohoo och jag ska slappna av och sen börja nytt jobb (bort med roten till det onda). men det blev fan bara värre nästan. för jag oroade mig ännu mer, ännu mer tid till att tänka på migsjälv. och han sa att vi ska oxå arbeta med min oro! JA sa jag. här kommer ett klipp från en kbtsida: ”klienten har också ofta s.k. metaoro
(oro för sin oro) om vad oroandet kan leda till. Ofta tror klienten att för mycket ängslan och orostankar kan leda till katastrofer av olika slag, såsom att tappa kontrollen eller bli sjuk.
Med kognitiv behandling kan klienten förmås att identifiera och testa rimligheten i sina oroande tankar och att utveckla alternativa tolkningar och tankesätt. Andra utprövade behandlingsstrategier är att lära individen att bemöta sina orostankar på ett annat sätt, t ex genom tilllämpad avslappning, fokuseringsövningar (s.k. mindfulness), begränsa oroandet till
en kortare bestämd stund eller att bryta grubblandet med alternativa aktiviteter.”

så vår nästa träff är redan på fredag. och jag hann säga det med att jag är inte rädd direkt för folksamlingar utan mer för folk nära mig (ifall du skulle googla agorafobi, så stämmer vissa grejjer in på mig men inte allt, läste nyss om ”Eftersom agorafobi definieras som en rädsla för situationer i vilka man kan få en panikattack kan även en rädsla för mera subtila stimuli som väcker stark rädsla anses utgöra olika former av agorafobi. Några exempel är användningen av olika substanser (t.ex. kaffe)”. – jag tycker det kan bli värre av kaffe!!

men så jag hoppas ni inte är rädda för mig… och jag ska försöka att inte vara rädd för er. för nu har jag äntligen nån som tar hand om mig. för han sa oxå det att jag verkar inte ha prioriterat migsjälv så mycket det senaste. men nu ska jag fixa detta, och han sa att han kommer ställa svåra frågor och det kan bli jobbigt. okej, sa jag. bring it on. för de som klarar det kommer ut som en NY människa sen. och jag har ’sett ner’ på andra som håller på som jag gör nu och inte förstått mig på dom och varför väljer man att tänka sådär.. det är ju så jävla dumt! men nu är jag jävla dum själv pga av många orsaker som blev stora efter början för 4 år sen. och för lite kärlek från mitt lyckopiller. näää man kan inte tro att någon kille ska ta över ens värld och göra en lycklig igen. prova ju den och fick panikattack för fan. fast han var ju inte ens i närheten av känslan som lyckopillret. usch.
det är ganska häftigt när man träffar nån som tar över ens värld så att man glömmer sig själv. sen orsakar den ju en massa annan vanlig mänsklig smärta iofs. men jag tar det anyday framför ångest,stress och  såna äckliga saker. så kärleken tror jag såhär om: att den kommer när den kommer. hej ödet!

så jag ska lära mig mer om hur detta funkar! jag har läst endel. (nu börjar jag svammla om annat=) wolverine origins!! så jäkla bra va den. jag har beställt lite mer marvelalbum. och ett tvspel. hehe. så jag vet inte om det är bra eller dåligt att ändå vilja vara lite för sig själv? jag har märkt att jag övervinner de pågående rädslorna bäst själv ändå. som när jag hade magkatarr och höll på att få panik på bussen till gbg, när jag åkte med grabbsen. det var jobbigt. men sen gick jag omkring lite i göteborg själv och shoppade och sen va jag på en ganska usel dejt och sen träffa jag mina grabbar och vi hade askul. och det gick över. jag får lätt människoångest när jag har pms oxå. då nickade han med. min Yoda. hehe.

man måste nå botten för att nå toppen!? den har ni väl hört. jag tänker fan inte nå botten nån mer gång i livet så detta får vara mitt botten. så Jenny kommer inte försvinna hon kommer tillbaka och kommer vara bättre än nånsin! 😀

och jag och gabbi ska på dead by aprils releasegig den 24 sept!!! köpte biljetter idag 🙂