något som jag har lärt mig, men som har tagit typ 10 år. är att inte skämmas för den man är. oavsett om man är nykter eller full så är man ju ändå sig själv. att vara sig själv fullt ut är ganska svårt, för vem är det i alla olika situationer och miljöer vi är i varje dag?

men även om jag för , ja det började väl kanske för 10 år sen typ, trodde och sa att jag brydde mig inte ett jävla skit om att folk tyckte jag var brötig eller högljudd eller kunde få de vräkta från deras lägenheter. hahaha. eller! sparkade på en kona eller plastflaska på gatan, eller smätter av din keps som jag har använt i andra exempel oxå. det är sånhär jag är. varför då? JAG TYCKER DET ÄR KUL! jag råkade göra sönder en mikrofon till singastar en gång för jag blev tjurig för jag förlorade. fine, då betalade jag ju för den. okej det var jääääääävligt onödigt, det var det. nuförtiden så brukar jag lägga micken lite lätt på soffan bara….. och skrika lite så går frustrationen över.! men har du testat att slänga iväg en krockettklubba nån gång? det är jäääkligt skoj. men det ni säger det hjälper inte! jag blev bara ledsen och kände att det var fel på mig, även om jag tyckte att jag inte brydde mig så gjorde jag det. och believe me, jag har gått hos 2 terapefter med olika inriktningar hehe, jag älskar mig själv (även fast Joppe sa att hade jag älskat migsjälv lika mkt som han älskar mig så hade jag fan inte haft nån ”ångest”) och jag kör bara kör och har du problem med det och nu yttrar det till mig eller jag får reda på det på annat sätt så hjälper inte det mig nånting, jag tänker inte ändra mig, acceptera mig som jag är! det är bara DU som sjunker i mina ögon, du kan inte få mig att sjunka i mina egna. inte längre. no more. 😀