jag vill bara skriva att jag känner mig inte ensam längre!!

det va konstigt bara. jag vaknade upp sån och jag visste inte varför. gick inte över heller.

det var som. jag hade ett speech oxå. men då när ’konfrontationen’ kom blev jag bara asförbannad. jag visste att jag va lite arg på fegisar. men jag blev jättearg!?! jag skulle sagt att han är en jävla fegis istället. och att jag tog bort honom är för att han ville ju ändå inte prata med mig, så vad ska jag då ha honom där för? men det ordnar sig. sooner or later så blir saker uppklarade. det har jag lärt mig innan iallafall.

men jag är fortfarande besviken på att mitt livs kärlek, vem han nu är, inte visat sig ännu. och det har jag väl vart tjurig över sen jag va 25 eller nått iallafall. 27 iaf. sen 28 trodde jag att jag träffade honom. hehe. meneee han är visst lycklig med nån annan nu står det på facebook! typ. jag kanske borde dumpa facebook?? hehe. nä. då skulle jag nog verkligen känna mig ensam ;(