i fredags var jag först ute å bowlade med jobbet. några utav dom iaf, som ville vara med.
checka in Tezz snygga outfit 😀
jag bowlade minsann hyffsat bra å vårt lag vann.

sen gick vi till thai silk. majoriteten suckade och undrade varför vi skulle dit och uttalade massa andra bra restaurangers namn å va de va sugna på. å tillochmed den som bokat thai silk ville gå å äta nån annanstans?
eh. jaha… va fan?
jag kikade länge på menyn, trodde först jag skulle hamna jämte hypokondrikern som jag är enormt rädd för. eftersom hon är asjobbig!! jag undviker väldigt mkt att prata med henne för hon är… ja det finns inte ord och jag vill inte slösa tangenttryck på henne….
men så bytte hon och en plats. phew.
ja. de hade oxå klyftpotatis och bearnaissås på menyn så jag beställde det + grillspett. det va mums minsann!
sen lekte jag dokusåpa. jo. vi har fått lite svärord kommandes ur ett barns mun det senaste 🙁
vilket jag tyckte var jobbigt för ord är svårt och de andra kommer snappa upp det som en löpeld. men vi har redan pratat med barnet och Tess med förälder och de andra barnen har sagt att man inte får säga så. och min reaktion kommer från förra gången jag jobbade med barn som gapa fula ord och vi fick kritik från föräldrarna. grrr. ja. de borde oxå bli väldigt arga på de föräldrar som tillåter sina barn att gapa fula ord. (för ofta får vi obefogad kritik för vårat uppdrag är inte att uppfostra andras ungar, faktiskt) för en treåring liksom… de ser andras reaktioner när de säger vissa ord, oj de tyckte det va kul. jag säger det igen. och igen. och igen…. suck.
jo så riktade jag den frågan mot en bra pedagog. en annan mindre bra (enligt mina premisser) svarar!! varav jag tittar på henne och säger: pratade jag med dig eller?!
det blev lite tyst. jag tyckte det var jättejättekul i några sekunder sen skämdes jag lite å sa: neeeej jag bara skojja! å sen hörde jag nog lite nervösa skratt.
jag brukar ju inte göra sådana här dokusåpsgrejjer med folk jag måste träffa nästintill varje dag annars för det kan ju bli lite jobbigt 😉
jag var inte så nöjd med mitt svar från ’superpedagogen’ för jag å Tess är ju såklart de bästa pedagogerna och löser detta nog bäst själva. superpedagoger säger ofta att man ska sitta ned med barnet och fråga. men vi vet att när sånnahär situationer uppstår så är det ju minst 5 andra barn runtomkring och i worst case scenario är man oxå själv som pedagog på avdelningen för att den andra säkert är på rast eller liknande och den tredje har säkert redan slutat för dagen. gaaah.

sen händer det värsta!!!!
vi reser på oss för att äntligen gå. och så börjar det brinna!! I MITT HÅR!!!!
men Tesis ser ju detta och släcker mig. buhuhuhuhuhuh. hur kan de ha värmeljus på väggen när man sitter så nära väggen??
så typiskt att MITT hår skulle börja brinna oxå!!!
men det syns ingenting.. (nu efteråt). där kommer jag INTE sitta igen. nä. bläh.

sen va vi en sväng på stan men det va inte så kul så vi åkte hem till mig å snacka skit och sjöng singastar och jag vann iaf i en låt. hazard! och töntarna! resten vann Tessiss…… it’s ok… 😉 🙂