man ska inte hålla saker inne!

sägs det. jag skrev ju typ 2 artiklar häromveckan om gnällrövar. typ. jag brukar inte säga när jag känner mig lite sjuk eller sådär. möjligtvis bara till mamma innan. hon vet ju att jag är en gnällis egentligen.  men eftersom jag inte tycker om den egenskapen hos andra så vill jag ju inte vara sån själv och lade helt enkelt ned med att yttra mig. och jag försöker hinta det på jobbet med så de inte blir totaly surprised när jag ringer å sjukanmäler mig.

egentligen pågår det ett nästintill ständigt kaos inuti mig. tyvärr.

detta kom upp som samtalsämne igår. och suvente frågade på vilket sätt jag kände mig stressad. och så måste jag ju såklart börja från början. typ. om hur det var att få tinitus en månad efter man börjat jobba. å märka det när man kommer hem en fredagseftermiddag. ironiskt nog hörde jag inte så mkt av konversationen mot slutet på kvällen då även Viskan höjde volymen på musiken frampå kvällen och sorlet var ENORMT. iaf där vi satt. men iaf! ja det var ju kaos. jag pratade inte om min ögonsjukdom. dock. den har stört mig det senaste. men det brukar vara lite så på våren. när det blir ljusare. men nu tycker jag att jag ser suddigare på det ondaste ögat. och såklart går jag ju å tänker på det typ hela tiden. och ibland får jag panik. och så tänker jag lite till. och så konstaterar jag att hade det vart det friska ögat hade jag ju ringt ögonläkarna med en gång. men nu är det det onda ögat och ju mer jag tänker på det desto mer ser jag ju det. och så ser jag dubbelt oxå. och så tänker jag på det. så då ser jag typ trippligt. bara för jag tänker på det. för när jag tänker på vad ögonläkaren sagt så är det att är det sjukdomen så ska ögat vara rött (som om man fått lök i ögat) och så ska man se som en ridå. för de har även pratat om hornhinnan. typ den kan ju bli sämre på alla med åldern. men jag har ju såna prickar som flyger omkring oxå. och det beror på ljus å bla bla bla. ja åsså tycker jag att det blinkar ibland. så blir jag rädd. för jag tänker det är en sån där då man måste byta ut hornhinnan.  och nämner någon något om ögon å sjukdomar eller liknande blir jag livrädd och avbryter konversationen eller är det 2 andra som diskuterar går jag glädjeligen därifrån.

så sånt försiggår i mitt huvud ibland. speciellt när det inte  hänt något roligt. eller jag är upptagen med att titta på något fängslande på teven eller sådär. ja som igår, första ölen såg jag fortfarande dubbelt. andra ölen började jag glömma bort mina inre besvär å så såg jag typ inte dubbelt längre. samma sak när jag kommer hem från en rolig utekväll. så har jag inte hjärtklappning. och är helt lugn i kroppen. när jag ska sova. hopphopp. är dock inte sugen på att bli alkis 😉  men det säger ju endel. att när jag är avslappnad (vilket jag har väldigt svårt för att vara) och inte tänker så mkt, ja då ser jag och/eller känner jag inte av mina konstigheter. men det GÅR inte att inte tänka. jjoo just det ja. en gång gick det. det var nått som hette… förälskad? kär? nått konstigt tillstånd jag knappt kommer ihåg. 🙂

sen pratade jag om att jag haft panikångest 24 timmar om dygnet i typ 3 år nu. och det kan man ju inte ha. då avslöjade hon att hennes pojkvän är 1177-junkie och han hade läst om att man kan ha fobi för sin egen puls. typ. och det lät ju lite som nått jag kanske har. hehe.

nä! kanske inget hehe. för det är INTE roligt! nu börjar jag få ångest bara för jag blottar mig såhär. så jag tror det räcker med avslöjanden för idag. vill tillägga att jag hatar att googla sjukdomar eller läsa om dom så jag är INTE sån. och tycker egentligen inte om att höra andras teorier heller. även läkare kan vara dumma för oftast, om man träffar mer än en för samma problem, säger även de OLIKA saker. vem fan ska man tro på?! BLÄH!

jag blir ju livrädd för att folk ska märka på mig hur skadad jag är. så därav brukar jag inte avslöja sånthär. men samtidigt när jag väl börjar prata så märker man att andra relaterar och avslöjar saker och jag vet ju att jag är inte den enda. som är fucked up. liksom. det känns bra ändå.

men som när jag fick hjärtklappningarna ville jag knappt sitta jämte folk i en soffa för jag var rädd de skulle komma för nära mig och känna min puls. true story. inte kul. och jag trodde Leia skulle känna av och bita mig. för rusande hjärtan tyder ju på fara och då tror hon jag är farlig kanske å vill bita mig. men det har hon inte gjort 😉 🙂 och jag avslöjade för mårten om min ögonsjukdom nån gång och han sa ja. du skelar ju faktiskt! å jag var helt låg i en hel minut nästan tills han sa: nej jag skojja bara! skål! typ 😉 (detta tänker jag inte liiiiika mkt på längre dock. men visst är det fortfarande där. men jag vågar ju iaf sitta jämte folk nu för tiden! 😉 🙂 )

jo! så tänkte jag på min gamla artikel om gnällröv till pojkvän. och suvente avslöjade att det är skönt att prata av sig om sina problem osv osv. ja.! det tror jag nog det är oxå. men kanske inte det första man gör när man ses. eller hur? 🙂

jag kände mig väldigt likgiltig och bläh innan. men så gick jag upp å provade mina nya örhängen å så ska jag nu gå ut å powerwalka sen ska jag köpa ingredienser till en tacosallad. typ. å så ska jag dricka en rosa pantern å duscha. sen ska jag nog starta upp mitt playstation.

ja. och NI kan scrolla ned till mitt näst senaste inlägg om toffspojkar. mkt roligare läsning! 🙂

här är jag med mina nya pentagramörhängen! ser ju ganska normalstörd ut på utsidan ändå? 😉