igår! igår var jag på ullared! hehe

men först skulle Therese och Bella på babysim (för treåringar) och då började jag….. städa sålänge…

vilket jag inte gjort på ett år kanske… så jag fick panik!! det var saker som levde nämligen i dammet! jätttejättejättejätteäckligt!!!! fy fan. så nu ska jag dammsuga mina lådor med för säkerhetsskull. och så ska jag dammsuga oftare!  men sen kom vi äntligen iväg och det var så skönt att komma iväg! 🙂

jag hade tänkt att ta en jättelugn helg men fredagen blev så stissig och inte alls bra så jag behövde verkligen, verkligen inte vara själv utan tänka på massa annat 🙂

Bella skulle visa mig den stora affären. och stor var den. hehe. köpte hårfärgningstoningar å färg, hellokitty-tvål, kittynäsdukar och två paket rosendoftande hellokittytoapapper 🙂 och roliga lightbulbs 🙂 och juleskumtomtar mmmmmm 😛

så när jag kom hem så åt jag burger king och väntade på att big brother skulle börja på playen, och sen somnade jag visst vipps i soffan!

jag var så himla glad i fredags. kom i tid till matteelyftetgrejjset (gick asfort). det var kul att diskutera och vi blev pepp. sen tog jag rast direkt efter å lyssnade på lynns nya platta. och behövde inte skynda mig tillbaka till jobbet.

då får jag ett sms där det står att en mamma var astjurig och vi tar det sen. och jag hade nämligen pratat med just den mamman dagen innan när jag var jättestressad och tänkte näää, tänk om det är nått med mig som hon va sur över? för vissa människor är  väldigt svåra, så att säga, så man vet ju aldrig. men samtidigt hade jag redan dagen innan känt på mig att det jag sa lät kanske inte så bra så jag hade redan förklarat mig med att jag trodde att JAG missat någon information. för situationen var sån att hon dök upp tidigare än hon brukar och kom bara in och alla barnen sov ju. och redan då sa hon ingenting direkt. utan jag undrade bara oj kommer du nu? för vet vi att nån ska hem tidigt och behöver väckas brukar vi delvis försöka ha dom vakna vid den tidpunkten och dels inte lägga dom längst in i rummet då risken finns att andra barn väcks. så medans min ena kollega då textar detta märker jag samtidigt att en bilist ska nog vända där jag går och han säger nått för jag såg ju inte honom å han blev nog sur för jag inte var uppmärksam. men jag blev ju inte påkörd iaf. samtidigt så skriver jag till kollegan att jag förbjuder henne att skicka sånt till mig även om det var på arbetstid. för jag blev verkligen arg. och orolig. för när jag väl kommer till jobbet så var det då jag. och mamman hade tyckt hon blivit ’illa bemött’, för hon får faktiskt hämta sitt barn när hon vill. och hon ville prata med chefen!  sen var det flera saker som hon klagade på som inte rörde mig. så jag konsulterade med min andra kollega, och sen hade jag tur för sen ringde chefen! och mamman hade aldrig hört av sig… och chefen sa att jag hade inte gjort nått fel utan jag kan gå med huvudet högt. och att förklara dig en gång till så har du gjort din del. och kollegan som tog emot det imorse hade redan erbjudit dom ett samtal. så då får hon ventilera sig igen. och så hade chefen redan träffat henne kvällen innan, och då hade hon inte sagt nått.. .. och det är ju så. många föräldrar kan egentligen vara irriterade på något helt annat men så är vi dom första dom möter efter jobbbet/skolan (fast i detta fall var det ju innan, men ändå) och då tar dom ut det över oss. så det är mkt skit vi får ta genom detta yrket. och att jag nämnde att hon kom tidigt är ju egentligen inget att bli illa berörd av. kan man tycka. men jag kommer verkligen tänka på vad jag säger i fortsättningen, för den dagen var jättestressig och det lyste väl igenom även mig.

för sen när jag bad om ursäkt, hon kom in genom dörren, och jag höll på att hjälpa ett annat barn med kläder. jag sa att jag hade hört att hon pratat med X. sen tystnade jag för jag lämnade en öppning om hon ville säga nått själv. men hon spärrade bara upp ögonen och tittade bort och ville in på avdelningen, för hon gick förbi mig in. men jag hann säga att jag trodde bara att jag missat någon information och var jättestressad och självklart får hon hämta sitt barn när hon vill. och jag ber om ursäkt för jag menade inte  så. (jag tror jag sa ”så”, det blev så bara, svårt att prata med nån som direkt bara blockerar ut en och inte tittar på mig). ja, så nu har jag gjort min del. för sen började de andra barnen ropa på hjälp.

vi människor har ju det programmerar i oss, känns det som iaf, att vi vill bli omtyckta av alla!

men så är det ju inte. jag tycker verkligen inte om alla. och alla tycker inte om mig. om folk inte vill tycka om mig privat gör mig ingenting. men när det är genom jobbet blir det lite extra känsligt. men det är klart att det blir så ibland. och oftast ligger inte problemet hos just dig, utan den andra.

jag infogade läsmer-taggen där så de som bara scrollar slipper läsa skiten 😉