idag när jag vaknade kom förtvivlan. var är hon? var är hon? 

sen sorterade jag lite grejer. och tittade på gamla kort. det är härligt att  se henne sådär frisk och pratglad och gosig igen. 11 och ett halvt år är oerhört länge tillsammans 🙂 jag valde ju ofta att hellre vara med henne än att vara med människor. för att jag ville det! 

jag kan lika gärna vara hemma hos Leia på nyårsafton eller helgen liksom. kände jag. kände redan igår att jag ville hem till henne men hon är ju inte här. och det är okej. ibland känns det okej och ibland gör det jätteont. men det har ju inte ens gått en dag ännu. 

jättemånga har uttryckt sin medkänsla och omtanke om mig oxå. det känns jättefint.