Sen gick hon. Ja ibland vågar man inte klappa fisen. För då kanske hon går ??

Jag har nu även vart å träffat den privata psykologen. Eftersom alla billigare varianter inte verkade kunna hjälpa mig. Jag fick iaf en bra feeling och det är ju ett måste för att kunna få hjälp. Det var skönt att kunna prata med någon tillslut… och hon blev förbannad, sa hon, att jag blivit omkringskickad och som jag många gånger själv tänk…. Jag har stannat upp i livet för det e svårt att gå vidare när jag inte vet vad det e som gör ont och plågar mig. Även om jag hittat sätt att hantera det på så spär oron på smärtan. Det tror jag med. Jag väntar på tid till magnetröntgen fortfarande oxå. jag var ledsen även efteråt för även om detta är min verklighet så känner jag mig lite schizo typ ibland för jag går å förtränger det hela tiden samtidigt som jag ältar det. i mitt huvud liksom. och jag har ju verkligen försökt att ta reda på vad det är för fel på mig, så det går att åtgärdas! men får inga svar. och det är förjävligt. och det tar oerhört mycket energi och gå att ha ont.

men detta känns som en liten milstolpe nästan. det kan ju inte bli värre nu iaf. det är ju hennes jobb att hjälpa mig, och hon vill verkligen göra det, och! hon får valuta för det oxå! 😉 🙂