idag har jag vart hos 2 läkare och en terapeft! mmm. jag har vart och kollat upp ögonen. och då var äntligen den bästa ögonläkare och snällaste jag träffat på tillbaka igen. men hon var lite osäker, så en expert fick kolla på mig. det stora problemet inom sjukvården är att många inte är så omtänksamma eller tänker på den psykiska delen som kan attackera en. experten var inte lika empatisk som Linda. då hade jag precis suttit och berättat min point of view där jag valt att inte ta reda på så mkt om sjukdomen och terapi men!!! jag fick äntligen svar. jag och Leia är inte farliga för varandra! JÄJ! äntligen kan jag släppa det 🙂

mer om det avslöjar jag inte förutom att Linda är jättejättebra och det var inte sjukdomen som blitt aktiv igen utan en sk ofarlig grej. då var det ju ändå nått där. vilket gör att jag ändå känner att jag har bra koll på nya fenomen i ögonen.. och jag kan sluta oroa mig för min älskade katt. sen var jag hos Yoda. och där var bra samtal idag. vi kom fram till att jag gjort framsteg. en del av botningen är att man tänker färdigt om sin värsta tanke. en tanke var att detta aldrig kommer gå över, men den är lätt att släppa för det är inte sannt (hjärtklappningen). jag kan ju faktiskt bli ”blind” dock. och jag har tänkt endel kring den, mest negativt. det jag ska göra istället, borde, är att sluta tänka negativt om den. för människan anpassar sig ju. och efter man tänkt sin värsta tanke, då brukar livskvaliten öka! det vill jag ju 😉

nya jobbet går bra. jag har slutat tänka att arbetet är en sån stor del i mitt liv. det är ju det, man går till jobbet varje dag och klart man vill ha roligt på jobbet och trivas. men det är ju inte min identitet. likaså som min ögonsjukdom som jag oftast ignorerar, fast ändå inte, är jag. vi borde bli mer ett, bara så ni inte kollar på mig och tänker hon ser konstiga grejjer. ah. hehe. som jag gjorde när jag träffade på en kille som jag hade ’hört’ haft värsta tinitussen, och jag satt bara och tänkte att han hörde ett tjut hela tiden. det som var roligt var att jag gav han liiiite uppmärksamhet och sen blev han helt ojojoj och ringde på kvällen osv, men jag tänkte näääää. näääää. nu har han värsta lyckliga förhållandet, och de kan pradera hur mycket de vill men jag kunde fått han såååå lätt, då alltså, tur jag inte tog den chansen. märker ni här hur jag blandar ytliga grejjer med djupt allvar? 😉

jo, jobbet kan jag utantill. det är lite stenålder där. men jag kan fixa till hela skiten. jag bryr mig inte om vissa människor som försöker säga till mig, mig som uppenbarligen är otroligt mer proffsig än de själva, vad jag ska göra. det går inte. och det är bra. sen är detta en 2årsplan. inom två år ska en ny, stor, förskola byggas åt dom oxå. dit kommer jag inte söka mig kan jag säga. näe. så att framtiden är öppen känns bra. kör på NU. mmmm