ja minns ni när jag kom på mitt trauma, varför jag har ensamhetsångest typ? här !  här är stenen. kortet tog jag för nån månad sedan dock. men jag har ju semester nu. och fan. usch. det tar ju ett tag innan man lär sig att slappna av, eller nått. det kommer gå över. och jag får inte bli arg på migsjälv eller undra vad det är för fel på mig för då blir det bara värre. nu är det är mer som att jag märker att jag inte kan koppla av, så är det som att jag stannar kvar där och vill verkligen och försöker verkligen koppla av. jag vet inte vilket som är bäst, att göra nått annat och distrahera sig eller tvinga sig på det? men dethär har jag fått lära mig ”acceptera ångesten och välkomna den, inte bli rädd och eventuellt fördubbla ångesten.
kommer rädslan, ångesten, acceptera den och inte bli rädd för då matar jag den bara å gör den värre, omfamna den å ge den kärlek.jag är kanske så ensam så jag stänger andra människor ute.”

den sista meningen, så kändes det förra sommaren. att jag förstod inte och kände mig konstig så jag var hellre ensam än med folk. typ. och nu blev jag rädd att jag ska känna så igen. det kan vara bara det. för jag har inte ångest över nått som jag är medveten om, och jag är inte stressad. så WTF is going on. kanske är det bara jag vet inte. jag blev ledsen iaf. suck. men! min mage är bra iallafall, fil är så jäkla bra. tänker inte obsessa över kaffe denna gången iaf. ja men här till storyn om stenen, jag citerar mig själv :

”jag var hos min terapeft häromdagen. och jag hade nog det där breakthroughet som man skulle få tillsist

mitt trauma. det kom till mig. och det var när jag ramlade ner från den där jäkla stenen, berget vid kalhygget när jag var liten. och min kompis sprang och skulle hämta mamma. för jag hade jätteont. så ville jag inte vänta utan kröp omkring där i skogen i vad som kändes som en evighet. så det kan vart lilljenny som fortfarande krupit omkring där i skogen alldeles ensam och rädd fortfarande. men nu har jag tagit hand om henne. så nu får vi se hur det går med mig ”

ah men imorrn ska jag å Linasson på bio! tjohoo! och sen är det torsdagskväll! tjoho, och sen på lördag ska vi ha utomhusfest! tjohoo. så jag ska va social 🙂

ville bara få den där historien om stenen berättad. och berätta att jag inte är konstig? fast nu ser jag ju att det är 5 månader sedan och att det skulle botat mig för 5 månader sen men tydligen är jag inte botad då eller? äh skitsamma. jag är nog lite botad iallafall.

men blir semstern 2013 likadan då vetifan… men tror vi inte, vi tror på framtiden! ja 😉

ja å då tänker jag lite på som att det var 2007/08 som jag kommer ihåg jag fick dessa konstiga känslor som attackerade mig (minns för det var när jag flyttade in i bostadsrätten och transformers hade premiär) och då var det ♥ som ”botade” mig! sägs ju att det är den bästa medicinen i världen så 😉 kom igen nu då, vart gömmer du dig??