my boy försvann i en hel vecka. bläh.
mamma sa något om att att man inte lärt att läsa varandra än.
precis som i alla slags relationer tar det ju tid. och det är ju sannt.
som igår så när han hörde av sig (ja bollen låg där för han hade vart ute och sover länge) så hörde jag inte. och sen behövde jag gå till affären. måste ju ha kaffe på morgonen och så tänkte jag på ättika som tar bort rökukt (men det var redan nästan borta ändå, gött) så jag skrev det att jag måste gå till affären med. och sen fick jag inget svar. och sen glodde en kärring på mig. jag tänkte jag glor tillbaka, fast jag var bakom solglasögon. hon var förhimla brun oxå. sluta glo själv din solbruna tant, tänkte jag. och så säger dom (de var två):  ja kolla endel går ju barbent. är du barbent? NÄÄÄÄÄEEEEE, sa jag. -Åh du är så fin. så fin!, det är hon. sa den äldre damen. hehe. det var ju snällt. inte illa att få komplimang för benen, eller det var säääkert helheten, av en äldre dam sådär på söndagseftermiddagen. hehe.
sen går jag hem. inget svar på mitt sms. men så stod han där, utanför och väntade! hehe. jag spelade lite tjurig för han hade ju ändå försvunnit från MIG (!!!!?) liksom i nästan en vecka. men nu är det allright igen. tjohoo.