idag när vi kom till blå stjärna var det redan ett par i anmälningskön. vi satte oss ned och väntade. 

ut från dörren, därifrån man vart och besökt vetrinären, kommer två tanter. de börjar tjöta om kaffe. jag tänker Åh nej de ser ut som att de skulle kunna gå före mej i kön! jag skruvar lite på mig och ställer mig nästan upp. vill ju anmäla mig så de inte tror jag är försenad utan att jag faktiskt är här innan som de sa. paret har pratat färdigt. jag anmäler mig. paret dricker oxå kaffe. tanten i paret tittar in på min katt å tycker hon har fina morrhår. de två tanterna betalar. jag tittar på deras katt som ser groggy ut och har strut på sig. en av dom som verkligen inte kan ha ryggproblem böjer sig ned å tittar på parets katt. det ser jätteroligt ut!!  hehe. de sätter sig ned å dricker kaffe. hon säger han om min katt! det e en tjej!!! tänker jag men säger inget. de berättar att deras katt rymt å fått tassen inklämd liksom i halsbandet så den har tatt sig fram på 3 ben, säkert nån vecka trodde dom. så nu hade vetrinären tagit hand om såret. de behöver inte halsband eller så ska man ha elastiskt band säger dom. paret berättar att deras 16åriga katt magrat så mkt men ingen kommer på varför. men han skulle få kortison nu. de frågar å jag berättar att Leia är snart 12 och har diabetes! oj, säger dom. de tycker inte åldern är mkt för katter kan minsann bli äldre än hundar. men kan katter få diabetes, ja säger jag. 

himla kafferepstjatter på dom. hehehehe. 

men sen går dom. och vi väntar lite till. och sen vänta lite till i rummet så hon lugnar ner sig. leia. sen blodtryck. hon typ kryper intill mig och vill gömma sig. inte alls kul detta.  sen vänta massa till. det var bättre resultat denna gång 🙂 men vetrinären vill ta blodprov med.  så väntar vi massa till på resultatet. och det va högt eller inte högthögt men inte lågt. för å va diabeteskatt. sen har besöket tatt typ 2 timmar!!! det som jag sa skulle gå på typ 30 minuter….. men de sa de var försenade idag. 

sen väl hemma (vi åt lite mat först å greja förståss) råkar jag sticka henne i för stram hud så hon stelnar till å går iväg. suck. men jag tror jag hann trycka in knappen så hon  hann få i sig insulinet iaf. blev nervös. snälla hamna inte i koma nu!!! men det tror jag inte hon gör 🙂 

igår kväll kom hon å gosa sådär med mig i sängen som förr i tiden. i hela 30 minuter innan hon gick iväg. ååååååh the joy 😀