börjar med succébilden på Fia! så himla fin 😀

      ja hon fick hänga med till Amanda och Samuel och hälsa på. det gick fint. bara nått litet pip hördes från äventyrsväskan. ja, så kallar vi den nu, den braiga bärbara kattburen 😉 🙂

jag å Thesis och lilla korven (som inte är prickig längre) åkte dit! för vi hade fått den stora äran att hälsa på Amanda! och hennes hus. hehe. allt var mkt mindre än vad jag sett på bild. men fint och mysigt hade hon det. och Samuel? det är hennes katt! jättefin! och stor! först hade jag förberett (typ, hann ju inte göra färdigt typ) ett fästingshalsband till Fia. och ett till Samuel oxå. men hennes var förstort. bärnsten ska ge ifrån en sort statisk elektricitet som inte fästingar gillar! å fästingar gillar vi inte!

och Amanda har berättat om hur mkt sånt hon räddar Samuel från varje dag. han fick även en jordgubbe fylld med kattmynta. och den tycker han om! jäj 🙂

fick precis en bild på att han tagit med sig jordgubben och lagt sig i sin alldeles egna fotölj han har hemma hos sig 😀

han morrade litegrann åt Fia och blev lite …. feg..ehum tillbakadragen menar jag. Fia sa ingenting denna gång. tittade mest på honom. först i slutet, ute, försökte hon springa efter honom lite. men han gömde sig helst bakom en buske, eller Therese 😉

däremot kom hon och, nej, jag lyfte upp henne i mitt knä när vi skulle fika! och hon låg kvar!!!! omg. och somnade till dessutom! wow 😀 så sådär glad blev jag då, som ni ser.

sen tjötade vi om sånt som inte behövs publiceras. så jag skriver vidare om att vi gick ut. och Fisa hoppade omkring i det blöta gräset. och hon verkar tycka det är kul att vara på äventyr. jäj. kul 🙂

tills………. jag………kom på!! att är det inte i högt gräs fästingarna finns?! jo, sa dom. iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih, sa jag. å lyfte upp Fisa och letade frenetiskt i hennes blöta päls. och det kröp! det kröp nått i hennes päls. men jag lyckades rensa bort det mesta. och sen dog min tfn oxå. och hon frös. när hon  va blöt. för hon blev skakis. lillfisen.

sen väl hemma så skulle jag leta fästingar men pälsen hade nästan torkat och jag såg ingenting. hon var inte så sugen på att hållas fast heller. men kollar väl en gång till sen. hon va hungrig å åt lite när vi kom hem. å gick på lådan! hehe. ska köpa fästingsmedlet Thesis tipsa om! jajamen! så slipper man sånhär panik.

men roligt att hon var så… snäll! jag fick hålla henne när vi gick på rundvandrig och hon låg i mitt knä. och det var inte så som att hon va paralyserad av rädsla? nääää. hehe. för hon va nyfiken oxå å jagade flugor och sånt. och sen är hon ju faktiskt en katt! och hade ju sagt ifrån 😛

det var kul att träffa människor igen oxå 😛

sånt exklusivt sällskap dessutom! 🙂